Datortillverkare, granskning

Vad säger tabellen?

Granskningen har utförts av Råd & Rön i samarbete med den internationella testorganisationen ICRT. Den bygger på en genomgång av företagens policy och en fältstudie.

Samlat betyg: I detta ingår samarbetsvillighet och frågeformulär med 60 procent. Fältstudien ingår med 40 procent.

Samarbetsvillighet: Hur villigt företagen svarade på frågor om policy, socialt ansvar och miljö.

Frågeformulär: Är företaget transparent när det gäller frågor angående socialt ansvarstagande och miljö? Har det uppförandekoder för socialt ansvar och miljö? Kontrollerar företaget att dessa efterlevs?

Fältstudien: Bygger på intervjuer av arbetare som arbetar i fabriker som tillverkar komponenter till datorföretag. Intervjuerna har ägt rum utanför fabrikerna. Intervjuerna är gjorda av lokala organisationer i Kina, Filippinerna och Thailand.

Artikel ur Råd & Rön nr 4/07

De som tillverkar våra datorer arbetar i högt tempo för väldigt låg lön. Samtidigt utsätts de hela tiden för farliga ämnen. Det visar en fältstudie av 28 fabriker i Kina, Thailand och Filippinerna, vilka alla levererar till kända datormärken.

Din dator tillverkas inte på en fa­brik utan flera. Visserligen heter datorn kanske App­le, Dell, Hewlett Packard eller något annat, men dessa företag har inte längre någon egen till­verkning utan köper in kompo­nent­erna.

Leverantörerna använder sig av ytter­ligare underleverantörer för till­verkning av de olika delarna. Det innebär att innan du kan sätta dig framför ditt tangentbord och surfa har din dator passerat ganska många platser och händer.

De stora datormärkena använder sig dessutom av ungefär samma hårddisktillverkare. Det finns sex stora tillverkare av hårddiskar i världen, till exempel Hitachi och Seagate/Maxtor. De sex tillverkarna har ungefär 98 procent av mark­naden och de använder i sin tur ungefär samma underleverantörer. Det innebär att produktionskedjan inte är rak utan alla levererar till alla och de flesta datorer innehåller ungefär samma komponenter.

Sparat pengar på löner

Datortillverkningen är tekniskt inte sär­skilt avancerad men däremot arbetsintensiv. För att sänka sina kostnader har företagen därför lagt ut tillverkningen till länder där lönerna är låga. Men tillverkarna har fått kritik för att de inte tar tillräckligt stort ansvar för miljön och för de människor som arbetar i fabrikerna. För att be­möta denna kritik har de stora tillverkarna oftast antagit olika upp­fö­ran­de­koder, som i vissa fall ställer höga krav på underleverantörer när det gäller socialt ansvar och miljö.

Men fältstudien av 28 fabriker i Kina, Thailand och Filippinerna visar att det är stor skillnad mellan företagens policy och den verklighet som människorna i fabrikerna lever i. När det gäller miljön är skillnaden mellan policy och praktik mindre.

Intervjuer med arbetare

I studien granskas 7 fabriker i Kina, 12 i Thailand och 9 i Filippinerna. Alla dessa fabriker levererar till Apple, Acer, Dell, Fujitsu, Siemens Computer, Hewlett Packard, Packard Bell, Toshiba och Sony. Det är konsumentorganisationernas internationella samarbetsorganisation ICRT som står bakom granskningen, som är utförd av lokala organisationer. Bland dem finns en studentorganisation som arbetar för mänskliga rättigheter, och en annan organisation som stödjer arbetare i exportzonerna. Organisationerna har bland annat intervjuat arbetare, men de har också besökt fabrikerna och talat med dess ägare.

De flesta som arbetar inom dator­till­verkningen är kvinnor och nästan varje fabrik har över tusen anställda. Intervjuerna med arbetarna har skett enskilt eller i grupp och de har skett utanför fabri­kerna för att arbetarna ska kunna känna sig säk­ra. Många arbetare vågade ändå inte ställa upp eftersom de var rädda för att bli av med sina arbeten.

Bilden som granskningarna ger är inte direkt smickrande för de stora datormärkena och skildringarna påminner om 1800-talets Europa, när industrialismen var i sin linda.

Uppförandekoder

Granskningen visar att nästan ingen av de intervjuade arbetarna känner till att datortillverkarna har några uppförandekoder. Om de känner till några koder handlar det främst om kvalitet och i någon mån miljöreglerna. De känner också till fabrikens egna regler eller motto. I en fabrik i Thailand är till exempel mottot: ”Teknologisk överlägsenhet för våra kunders till­freds­ställelse”. På fabriker där det finns fackföreningar är arbetarna medvetna om sina rättigheter, men det är inte säkert att de har några i praktiken. Arbetarna berättar också att det kommer inspektörer till fabrikerna men inspektionerna handlar oftast om kvalitet. Det är aldrig någon som intervjuar arbetarna om förhållandena i fabriken. Arbetarna blir också instruerade att inte titta på dem som kommer på besök.

Kontraktsanställda

Många av arbetarna är heller inte tills­vidare­anställda utan har så kallade kontraktsanställningar. I en filippinsk fabrik är till exempel cirka en tredjedel tillsvidareanställda och resten inhyrda. Ibland är arbetarna anställda direkt av företaget, i andra fall av ett uthyrningsföretag. Många gånger har de inhyrda arbetarna mycket sämre villkor än de anställda. De har till exempel lägre lön, ingen semester och sämre bonus. I vissa fall måste de också betala för sina arbetskläder och arbetsskor. Dessutom måste de betala för mun- och ögonskydd. De har oftast ingen försäkring och får heller inga hälso­kon­troller. Innan någon anställs måste han eller hon genomgå en medicinsk undersökning. Till exempel måste de lämna in urin- och blod­prov för att bevisa att de inte är gravida när de anställs. Dessa prover måste de betala själva.

Låga löner

Arbetarna tjänar knappt så att de kan över­­­leva om de inte arbetar övertid. I Kina visade granskningen att tre fabriker betalar under minimilön. De filippinska arbetarna har lön enligt standard men säger själva att det inte går att leva på den lönen om de har familj. I Thailand kan arbetarna inte leva på sina löner utan att arbeta övertid och i något fall betalar fabriken under minimilön.

För att överleva måste därför många låna pengar. Så fort de får lön måste de betala igen sina skulder, vilket innebär att de inte har några pengar kvar att leva på. Och måste låna igen. Många hamnar i en ond cirkel av skulder. Samtidigt kan de läsa i tidningen att företaget de arbetar för gör fantastiska vinster.

Tvingad till övertid

För att få ihop en lön som går att leva på väljer många att arbeta övertid. Men även de som inte vill arbeta över blir tvingade till det av arbetsgivaren. I de undersökta fabrikerna är övertid nästan alltid obligatorisk, speciellt under högsäsong. De som inte vill arbeta övertid och inte har ett bra skäl varnas och om de inte ställer upp blir de avskedade.

En kvinna i Thailand berättar att hon arbetar sju dagar i veckan under hög­säsong. När det är lågsäsong arbetar hon bara sex dagar i veckan. En arbetare i Kina säger att han inte har varit ledig på en månad. De olika länderna har lite olika regler för hur mycket någon får arbeta övertid. Kina tillåter 3 timmars övertid per dag och har en arbetsvecka på 40 timmar. Filip­pinsk lag har en arbetsvecka på 48 timmar, plus 12 timmars övertid. I flera fall bryter fabrikerna mot dessa regler.

I vissa fabriker är produktionsmålen så högt satta att det är omöjligt att nå dem utan att arbeta övertid. Det är knappt möjligt att nå målen ens med övertid. Dessa mål höjs också vecka för vecka. Arbetarna hinner knappt äta och oftast kan de heller inte – eller får inte – gå på toaletten, vilket har lett till att flera har problem med njurarna. Många fabriker har hög musik på för att hålla arbetarna vakna, och de intervjuade arbetarna uppgav att vissa tar amfetamin för att orka med sina mål.

På vissa fabriker finns veckomöten där arbetarna får skäll för att de arbetar för långsamt.

Farligt arbete

I datortillverkningen används till exempel lösningsämnen och lim men också ämnen som bly, ammoniak och thinner. Det blir också mycket damm och rök i fabrikerna. Dessutom får många arbeta i väldigt varma rum, eller alldeles för kalla. En del av de granskade fabrikerna har bra ut­bild­ning av arbetarna i att hantera ämnen och damm, men i andra fall är ut­bildningen dålig. Flera fabriker har bra skyddsutrustning och andra mindre bra. Nästan alla granskade fabriker har hälsokontroller och ofta en sjuksköterska anställd.

På flera fabriker i undersökningen är det ingen bra arbetsmiljö, utan arbetarna utsätts för många giftiga ämnen och farligt damm. På ett ställe där det var mycket damm fick arbetarna varje månad gå till doktorn och få blydamm utskrapat från halsen. När arbetarna inte klarar av att arbeta på den avdelningen längre blir de förflyttade, men det blir ingen för­bättring av själva arbetsplatsen. Många klagar också på att det luktar illa och att den dåliga lukten sätter sig i kläderna. Några fabriker har sparat in på skydds­utrustning eller så hinner arbetarna inte använda den eftersom den är i vägen för att nå de högt uppsatta målen.

Arbetarna är nästan alltid oroliga för sin hälsa. Många lider av olika sorters lung- och hudproblem. Ofta passerar de fabrikernas hälsokontroller, men giftiga ämnen eller sjukdomar upptäcks när de går till andra sjukhus. Arbetarna har också problem med ögonen eftersom de måste sitta hela dagarna och titta i mikro­skop. Dessutom rapporteras det om skär­sår och muskel­värk. I Kina gjordes ingen granskning av hälsa och säkerhet utan denna del gäller bara för Thailand och Filippinerna.

Något fall av barnarbete

Det har förekommit barnarbete tidigare i några av de undersökta fabrikerna. Men iden här granskningen kunde det bara konstateras barnarbete på en fabrik i Kina. Där arbetar cirka 200 barn från de kring­liggande byarna på sommaren. De är alltid i sällskap av sina lärare och de arbetar för att få ihop pengar till sin utbildning. Att arbeta i datorindustrin är inget lämpligt arbete för ett barn med tanke på alla farliga ämnen och det höga tempot.

Rätten att gå med i en fackförening ser lite olika ut i de olika länderna. I Kina finns det fackföreningar men bara sådana som staten har tillåtit. På sex fabriker av nio i Filippinerna är det absolut förbjudet att vara med i en fackförening. Det finns kanske då istället någon slags kommitté som ska se över situationen. Denna kommitté är oftast tillsatt av fa­briksledningen, och även om arbetarna framför klagomål leder de inte till några förbättringar.

I Thailand är det tillåtet med fack­för­eningar i två av nio fabriker. I tre fabriker är fackförening tillåten, men det finns ändå ingen. I en av fabrikerna har det funnits en fackförening, men när facket och företaget kom i dispyt miste alla 1400 medlem­marna sitt arbete.

Lever upp till miljökoder

När det gäller miljön är det mindre skillnad mellan de stora datortillverkarnas policy och den praktiska verkligheten. Många av underleverantörerna har antagit uppförandekoder som de också lever upp till. Samtidigt rapporterar Green­peace om stora miljöproblem, med föroreningar av floder och grundvatten, i de områden där fabrikerna ligger.

Hewlett Packard i frontlinjen

De olika datortillverkarna har kommit olika långt i sitt etiska arbete. Hewlett Packard är det företag som har kommit längst, visar Råd & Röns granskning av åtta tillverkare.

Förutom fältstudien med besök på de olika fabrikerna har ICRT också gjort en granskning av åtta stora datortillverkares sociala ansvarstagande och miljöarbete. Granskningen har bland annat under­sökt företagens webbplatser och deras egna rapporter om sitt etiska arbete. De granskade företagen är Apple, Acer, Dell, Fujitsu, Siemens Computer, Hewlett Packard, Packard Bell, Toshiba och Sony. I en enkät som gjordes bland företagen svarade de flesta på frå­gorna, utom Acer, Packard Bell och Toshiba.

Det företag som ligger i frontlinjen när det gäller socialt ansvarstagande är Hewlett Packard. Acer och Packard Bell är de företag som får sämst resultat i gransk­ningen.

Tillsammans med Apple har Hewlett Packard uppförandekoder som ligger närmast ILO: s (International Labour Organisation) kärnkonventioner. Dessa konventioner innehåller skrivningar om rätten att organisera sig, förbud mot tvångs­arbete med mera. Inget av företagen skriver i sina uppförandekoder något om skälig lön, som det går att leva på. Däremot nämner de minimilön.

Flera av de granskade företagen har utvecklat metoder för varningar och revisioner när det gäller socialt ansvarstagande. Men det är bara Hewlett Packard som ger information om resultatet av dessa. Att företaget får bra resultat i granskningen beror till en del på att det har gett mest information.

Alla företagen utom Packard Bell informerar om sin miljöpolicy. Alla före­tagen anger att de fullt ut rättar sig efter EU-kommissionens krav på att minska användningen av vissa giftiga ämnen.

Det är stor skillnad mellan företagens policy och praktik när det gäller socialt ansvar. Skillnaden är inte lika stor när det gäller miljö. Företagen har uppförandekoder men de kontrollerar inte systematiskt att deras underleverantörer lever upp till dem.

Rapporten konstaterar att alla stora datortillverkare ofta har samma under­leverantörer. Därför är det viktigt, me­­nar rapportens författare, att dator­till­verk­arna samarbetar och hittar sam­arbets­partner på plats för att få under­leve­ran­törerna att följa uppförande­koderna.

Text: HELÉNE GÖTBERG