Produktion av tonfisk på burk, granskning

Vad säger tabellen?

Granskningen har utförts av Fair Trade Center.

Varumärken: Under vilka varumärken tonfisken säljs i Sverige.

Förbud mot barnarbete: Om uppförandekoden eller kontraktet med leverantören innehåller ett förbud mot barnarbete.

Uppförandekod: Om importören har en etisk uppförandekod angående arbetsförhållandena hos leverantörerna.

Innehåller ILO:s kärnkonventioner: Om uppförandekoden innehåller ILO:s åtta kärnkonventioner – fackföreningsfrihet, rätten till kollektivförhandlingar, förbud mot tvångsoch slavarbete, förbud mot barnarbete (två konventioner) och mot diskriminering (två konventioner).

Kontrollerar att leverantörerna följer koden: Om importören systematiskt kontrollerar arbetsförhållandena hos leverantörerna.

Har kontrollerat alla leverantörer: Om importören har kontrollerat att alla leverantörer följer uppförandekoden.

Informerar de anställda hos leverantörerna om koden: Om majoriteten av de anställda hos leverantörerna känner till uppförandekoden och vilka rättigheter de har.

Informerar om koden på sin hemsida: Om importören redogör för uppförandekoden och hur den efterlevs på sin hemsida.

Granskade företag/varumärken

Abba/Abba
Axfood/Eldorado, Willys, Hemköp  
B&S/Pride, Chrystal  
COOP/Coop X-tra, Rainbow  
Ica/Ica Gott liv, Euroshopper  
Lantmännen/Kattuna  
Piwa/Buffé

Artikel ur Råd & Rön nr 8/07

Tonfisk på burk tillverkas under urusla förhållanden. Arbetarnas löner är låga, arbetspassen långa och diskriminering av immigrantarbetare förekommer hela tiden. Det visar Råd & Röns och Fair Trade Centers granskning av produktionen av tonfisk på burk.

Många äter tonfisk för att det är sunt och billigt. I tidningar och på nätet kryllar det av recept som just hyllar tonfiskens nyttighet – mycket protein och lite fett. Sällan skrivs det dock om produktionens konsekvenser för människor och miljö. Visserligen har det förekommit en del debatt om delfiner som fastnat i fiske­redskapen, men idag finns det kontroller som minimerar den risken.

För att ta reda på hur tillverkningen av tonfisk på burk går till har Råd & Rön till­sammans med Fair Trade Center un­­der­sökt fabrikerna som producerar tonfiskburkarna och fiskebåtarna som fångar fisken. Dessutom har sju svenska importörers sociala ansvarstagande granskats. De undersökta företagen är Abba, Ax­food, B & S, Coop, Ica, Lant­männen och Piwa. Alla säljer tonfisk på burk, Lant­männen säljer den dock i form av kattmat.

Resultatet av granskningen är tydligt. Tonfisk på burk tillverkas ofta under urusla förhållanden och importörerna har kommit olika långt i sitt etiska arbete. Ingen av dem är medveten om alla de problem som finns i tillverkningskedjan.

– De flesta känner till att det är låga löner och långa arbetsdagar i fiskeindu­strin men ingen vet att immigrant­arbe­tarna systematiskt diskrimineras. De har heller ingen kunskap om hur de som arbetar på fiskebåtarna har det, säger Henrik Lindholm på Fair Trade Center.

Kommer från Thailand

Den tonfisk på burk som vi äter i Sverige kommer framförallt från Thailand. Tillverkningen är koncentrerad till provinsen Samut Sakhon, som ligger sydväst om Bangkok. Henrik Lindholm har tillbringat sex månader i området och intervjuat människor som är engagerade i organisationen Seafarers Union of Burma, som arbetar för bättre förhållanden i fiskeri­näringen. Han har också träffat och intervjuat anställda från några fisk­fabriker. Intervjuerna har skett utanför fabrikerna, oftast i hem­­lighet hemma hos arbetarna. Dessutom har han besökt två av fabrikerna och gjort intervjuer med företagsledningarna. Alla de fabriker han har haft kontakt med exporterar tonfisk bland annat till Sverige.

Det mesta av tonfisken importeras men även inhemsk fisk används. Fisken är djupfryst när den kommer till fabriken. Där tinas den upp, kokas och styckas. Denna del av arbetet är den mest arbetskrävande. Det mesta av fisken tas till vara. Det som inte hamnar i burkarna blir till exempel kattmat eller fiskfoder.

Låga löner

Fiskindustrin är personalintensiv och för att hålla priserna nere krävs det arbetare som inte kan ställa höga lönekrav. Det lockar till sig människor som inte kan få jobb någon annanstans, som till exempel immigrantarbetare.

Det finns ungefär två miljoner burmeser i Thailand och många av dem arbetar i fiskindustrin. Burma är, precis som Thai­land, en militärdiktatur men politikerna i Burma har kört ekonomin i botten och många flyr från landet för att överhuvudtaget kunna överleva. Oftast vistas burmeserna illegalt i landet och är därför alltid rädda för att bli upptäckta. De kan köpa arbetstillstånd och på så sätt försörja sig. Har de väl ett arbetstillstånd kan de inte bli tillbakaskickade, men tillstånden är väldigt dyra. Har de tur kan någon arbetsgivare bekosta tillståndet. Pengarna dras sedan från lönen.

– Livet är hårt för alla i fiskindustrin. Men de burmesiska arbetarna har det alltid sämre än de thailändska arbe­tarna, säger Henrik Lindholm.

Enligt honom har burmeserna ofta lägre löner, längre arbetstid och får ofta sämre skift. Övertiden är inte alltid fri­villig. Om någon tackar nej till några extratimmar kan arbetaren mista hela dagslönen eller bli nekad ytterligare över­tid den veckan.

– Och att arbeta övertid är något som alla måste göra eftersom ingen kan leva på den låga lönen.

Psykiskt och fysiskt misshandlade

De burmesiska arbetarna får ofta sämre bonus och har inte samma ersättning när de skadar sig i arbetet eller blir sjuka. Och många blir både fysiskt och psykiskt misshandlade.

– Några av dem jag träffade blev slagna på sina arbeten och fick ständigt höra okvädningsord. De får veta att de är lata och arbetar för långsamt, säger Henrik Lindholm.

Löneavdrag är också vanliga. Till exempel tvingas arbetarna betala för fabrikens buss oavsett om de använder den eller inte. De får också avdrag för lunch trots att många inte vill äta i matsalen för att det är dyrt och dåligt.

Men Henrik Lindholm poängterar att det är skillnader mellan de olika fabri­kerna. En del har hyfsade villkor medan andra har urusla. Överlag är dock de fabriker som tillverkar för de svenska importörerna något bättre. Det beror på att vissa av importörerna, som Ica, har uppförandekoder men också på EU:s matkvalitetsregler.

– Dessa regler gör att lokalerna är rena och välordnade. Men det gör även att skiften inte får vara alltför långa eftersom trötta arbetare kan utgöra ett hot mot mat­säker­heten.

Enligt Henrik Lindholm förnekar före­tags­ledningarna att det förekommer diskriminering på fabri­kerna.

– Ledningen kanske inte heller alltid är medveten om allt som förekommer nere på golven, men de samtal som jag hade med de burmesiska arbetarna visar att diskrimineringen är systematisk.

Saknar fackförbund

Seafarers Union of Burma försöker göra livet i fabrikerna lättare för arbetarna men de kan i praktiken inte göra mycket mer än att stötta. Enligt thailändsk lag får inte utlänningar bygga upp egna fackliga organisationer.

– Organisationen arbetar för att thailändare själva ska starta fackföreningar i området. Det skulle göra det möjligt att förbättra villkoren även för burmeserna. Men idag finns det i praktiken ingen fack­före­ning i fiskerinäringen överhuvudtaget.

Om livet är hårt i fabrikerna är detta ingenting mot hur det ser ut på fiske­bå­tarna. ILO, International Labour Organization, har i en rapport konstaterat att fiske är ett av världens farligaste yrken. Detta bekräftas av de intervjuer Henrik Lindholm gjort med burmeser som arbetat på fiskebåtar. Lönerna är precis som på fabrikerna väldigt låga och arbetstiderna orimligt långa. Diskriminering av immigranter förekommer även här. ILO beskriver immigranternas situation som närmast slavliknande och de är ofta för­bjudna att överhuvud­taget lämna båtarna.

Vanligen tar arbetarna kontrakt som löper på flera år och blir lovade en viss summa pengar. När kontraktet gått ut är lönen oftast mycket lägre än vad man kommit överens om.

– I vissa fall blir det inga pengar alls. Innan de ska mönstra av har kaptenen på båten larmat polisen som står och väntar på dem. Istället för betalning blir det en enkel biljett tillbaka till hemlandet.

Båtarna saknar nästan alltid skyddsutrustning och många skadar sig.

– Det är heller inte ovanligt att arbetare dör ute till havs på grund av den dåliga arbetsmiljön. Kropparna dumpas direkt i havet och alla andra blir hotade till tyst­nad, säger Henrik Lindholm.

Kommit olika långt

Vilken kontroll har då importföretagen av produktionen i Thailand? Enligt gransk­ningen är Ica det företag som kommit längst i sitt etiska arbete. Ica har en upp­förandekod och kontrollerar alla sina leverantörer. Axfood har också en uppförandekod men har inte kommit lika långt i sitt kontrollarbete. Coop har en uppförandekod men saknar kontroll. De övriga, bland dem Abba, har ingen uppförandekod och kontrollerar inte heller sina underleverantörer.

Inte tagit ställning

Enligt Bengt Ahl­ström på Abba har före­taget inte medvetet valt bort att ha en uppförandekod.

– Däremot har vi ännu inte tagit ställ­ning till frågan. Vi ställer krav på fabri­kerna när det gäller hur fisken fångas och att fabri­kerna är redbara, det vill säga att ledningen uppför sig väl när det gäller renlighet och att den behandlar arbetarna väl.

– Däremot undersöker vi inte hur långa arbetstider arbetarna har eller hur mycket de tjänar. Vi har heller inte någon kontroll bakåt i kedjan.

Även hos importörer som kommit en bit på väg i sitt etiska arbete före­kom­mer stora problem hos underleverantörerna. Oftast köper importörerna från samma fabriker.

– För att komma vidare i sitt etiska arbete behöver företagen samarbeta med lokala organisationer för att förbättra arbetsförhållandena och stoppa diskrimineringen, säger Henrik Lindholm.

Fair Trade Center är en ideell förening som arbetar för en rättvis internationell handel.

Tonfisk

Tonfisk är egentligen inte en fiskart utan ett samlingsnamn på flera olika arter. Några av de arter som fiskas i kommersiellt syfte är Skipjak, Yellowfin och Albacore. Tonfisk är i dag den mest fiskade fisken i världen. Tidigare var det torsken men på 1990-talet gick tonfisken om.

Thailand är det största tillverkningslandet i världen av tonfisk, cirka 30 pro­cent kommer därifrån. USA är det land som importerar mest tonfisk, tätt följt av EU och Kanada. Alla företagen i gransk­ningen importerar sin tonfisk från Thailand.

Text: HELÉNE GÖTBERG