2005-05-01

Avloppsrening

Det finns en miljon enskilda avlopp i Sverige, avlopp som inte är anslutna till kommunala reningsverk. Reningen av vattnet från de här avloppen är det både si och så med. Ibland är det rena skiten som släpps ut i sjön. Nu har det kommit små anläggningar som klarar nästan lika tuffa krav som de kommunala reningsverken.

Problemet gäller inte bara fritidshus, åtskilliga hus med permanentboende saknar anslutning till kommunala reningsverk. Trekammarbrunn med markinfiltration är en vanlig lösning för rening av vattnet från enskilda avlopp, men många hus har enbart trekammarbrunn som separerar avloppsvattnet från slammet. Det är inte tillräckligt med dagens miljökrav. De enskilda hushållen står i dag för en stor del av utsläppen av framför allt fosfor och kväve och bidrar på så sätt till övergödningen av sjöar och vattendrag.

Stockholm Vatten och Miljöteknikdelegationen utlyste för några år sedan en tävling för att få fram bättre reningsanläggningar för små avlopp. Man fick in ett trettiotal tävlingsbidrag och valde ut anläggningar från åtta leverantörer för att prova närmare. Anläggningarna installerades hos en rad familjer, som bor runt Bornsjön i Salem söder om Stockholm.

Att det blev just det här området var ingen slump. Bornsjön är sedan mer än 100 år vattentäkt till Stockholm och Stockholm Vatten köpte upp markerna redan vid förra sekelskiftet för att skydda sjön för utsläpp. I dag är området ett stycke naturskön landsbygd alldeles inpå knutarna till storstan. De hus som finns här ägs alla av Stockholm Vatten och de boende är deras hyresgäster.

Hotad idyll

Men idyllen vid Bornsjön är hotad. Tidigare prover visade på ökande fosforhalter i sjön med algblomning som följd. Fosforläckage från jordbruk och skogsbruk har man satt stopp för, men utsläppen från hushållen kvarstod och gjorde att Stockholm Vatten engagerade sig i projektet.
– Vi ville få fram bättre reningsanläggningar för enskilda avlopp, säger Lennart Qvarnström, projektledare, Stockholm Vatten. Våra krav var tuffa, vi ville att de skulle rena vattnet i stort sett lika bra som kommunala reningsverk. Anläggningarna har visat sig kunna klara de flesta kraven – förutsatt att de installeras på rätt sätt.
Det var en hel del intrimningsproblem med de olika anläggningarna. Projektet pågick under nästan tre år och det var i de flesta fall först efter ett tag som leverantörerna fick anläggningarna att fungera som de skulle.

Fosforutsläppen är den stora boven i miljödramat, som de kommunala reningsverken numera klarar av. Här var kravet att anläggningarna skulle reducera utsläppen helst med mer än 90 procent, vilket också alla gjorde om än med driftstörningar.

Alla anläggningarna renade det organiska materialet, medan alla inte klarade kväveutsläppen lika bra.

Bakterierna renar

Man provade tre olika typer av reningsanläggningar: fyra minireningsverk, två anläggningar där man kombinerat kemisk rening med markbädd samt två anläggningar med sorterande system.

Ett minireningsverk fungerar i princip som ett stort reningsverk. Efter grovrening där slammet avskiljs pumpas avloppsvattnet in i en tank där vattnet renas på biologisk väg. Bakterier i form av biofilm i biobäddar eller i form av aktivt slam omvandlar organiskt material och kväve till koldioxid och kvävgas. Fosfor tas bort genom tillsats av en kemikalie, vanligtvis polyaluminiumklorid.

Kemikalien bildar flockar som består av utfällda fosfater. Slam sjunker till botten av tankarna, som sedan töms regelbundet.

Det här är dyra system, med installation närmar de sig 100000 kronor. Till det kommer kostnader för slamtömning, el och kemikalier samt regelbunden tillsyn.

Enklare och betydligt billigare blir det om man redan har slamavskiljare och markbädd och kompletterar dem med en kemisk rening. En sådan doseringsanläggning kostar inklusive installation runt 15000 kronor. Också här tillkommer kostnader för extra slamtömning, kemikalier och service.

I de två sorterande anläggningarna som provades, från Wost Man Ecology och BB Innovation, blandas inte olika sorters avloppsvatten. Båda har urinsorterande toaletter, den ena anläggningen från Wost Man har en sluten tank som töms regelbundet medan den från BB Innovation har en variant där enbart urinen samlas upp och kan användas som gödningsämne.

Ett av de provade minireningsverken, Biovac, har en lösning där slammet samlas i en tunna med silduk. Detta slam kan också användas som jordförbättringsmedel.

Diskret reningsverk i skogsbacken

Lennart Qvarnström bor själv vid Bornsjön och har haft en av de provade anläggningarna, Upoclean, installerad vid sitt hus.

Minireningsverk låter imponerande. Hur ser egentligen ett sådant ut? Ja, till att börja med syns det knappast alls. Det är ju inte heller meningen. I skogsbacken invid infarten till Qvarnströms tomt står något som närmast ser ut som ett elskåp. Tre, svarta diskreta lock syns på marken. Lennart Qvarnström skruvar av locken och demonstrerar de olika tankarna. Om vi böjer oss fram och sniffar ordentligt kan vi känna en svag doft som skvallrar om avlopp. En pump ser till att vattnet luftas och cirkulerar. Allt sker automatiskt, även om man är bortrest i flera veckor behöver inget stängas av. Men det är ändå viktigt att ha ett serviceavtal med leverantören för regelbunden tillsyn.

Är det möjligt att installera en sådan här anläggning själv? Visst, om man är mycket händig och har tillgång till nödvändiga redskap. Men det är också viktigt att installationen görs på rätt sätt, Lennart Qvarnström efterlyser en certifiering av installatörer av avlopp.

Brännässlorna försvann

På tomten fanns redan en infiltrationsanläggning, där det renade vattnet rinner ner. Markbädd och infiltrationsanläggningar är, populärt uttryckt, ett filter som grävs ner i marken och som avloppsvattnet silas igenom.

Lennart Qvarnström är entusiastisk över provningarnas resultat, det avloppsvatten som nu släpps ut i marken är betydligt renare än tidigare. Visst, en rad mätningar har gjorts men det finns också mer synbara bevis.
– Vi hade fullt med brännässlor i slänten tidigare. Nu har de helt försvunnit, säger Lennart Qvarnström med ett skratt.

Minireningsverken kan se ut på ganska olika sätt. Vi hinner åka och se ytterligare två installerade i hus i närheten. Biotrap är en stor behållare nergrävd i marken, så stor att Lennart Qvarnström kan kliva ner i den. Enkelt och praktiskt för den som ska serva anläggningen med de fyra kamrarna som finns nederst i den stora behållaren.
Hos grannen hittar vi Biovac, stora plastcisterner inrymda i ett tidigare outnyttjat källarutrymme. När vi går ut genom källardörren snavar vi nästan över en hög med nätsäckar. Det är det tidigare slammet, nu torkad och fin kompostjord färdig att läggas på trädgårdens bärbuskar.

Trekammarbrunn räcker inte

Vilka skyldigheter har du som husägare att se till att avloppsvattnet är renat? Om huset inte är anslutet till kommunalt reningsverk är du enligt miljöbalken själv skyldig att se till att avloppsvattnet inte skadar miljö eller hälsa. Naturvårdsverket har med stöd av lagen gett ut allmänna råd om hur reningen ska gå till, råd som sedan tolkas av kommunerna.

Råden är vaga och förespråkar i stort sett bara infiltration eller markbädd. Det är upp till kommunerna och deras miljönämnder att tolka råden och vara pådrivande.
– Kraven på rening kan vara väldigt olika i olika kommuner och områden beroende på hur mycket folk som bor där eller om det finns övergödda sjöar i närheten, säger Kerstin Rosén Nilsson, Naturvårdsverket. Men vi vet att det fortfarande finns en mängd hushåll som bara har trekammarbrunn och inget mer. Det räcker inte.

Markbädd med infiltration har varit det som kommunerna hittills vanligtvis godkänt som rening för enskilda avlopp.
– Med vårt projekt vill vi visa att det finns en rad reningsanläggningar som är betydligt bättre, säger Lennart Qvarnström.