2007-02-22

Energiläckage i badrummet

Gästkrönikör i Råd & Rön nr 2/2007: Linus Kannerberg, journaliststuderande.

Kranen vrids på och det varma vattnet sköljer över huden. Det är varmt och härligt, och efter bara några sekunder är badrummet fyllt av ånga. När tio minuter gått är tvålen fortfarande orörd. Snart är det dags, bara en kort stund till. En iskall rysning går genom kroppen när det kalla löddret slickar huden. Fort på med vattnet igen, njutningen är total. Tiden rinner iväg och det är svårt att sluta.

Känner du igen dig? I så fall är du i gott sällskap. Och jag är precis likadan själv. Precis lika slösaktigt bortskämd. Lika hänsynslöst miljöignorant. Lika naiv. I en tid när naturens vara eller inte vara hänger på en skör tråd står jag i duschen och försöker tvätta rent mitt samvete. Och när jag kliver ur kan jag konstatera att jag lyckats. Ingen gnäller på mig för att jag slösat i onödan. Istället kallas energibovarna för tvapparater i standby-läge, dålig isolering, tända lampor och smuts bakom kylen.

Ironiskt nog är det inte min slösaktiga sida som gjort mig så slösaktig. Det är min snåla sida. Sedan jag flyttat från villa till lägenhet ingår nämligen vattnet i den fasta månadsavgiften, och vad gör man inte för att få valuta för pengarna?

En vanlig dusch drar normalt 40 till 60 liter vatten. Men 200 liter är inte ovanligt för oss som duschar länge. Inte nog med att det drar stora mängder energi att värma upp så mycket vattnet, det behövs också el till pumpar för att transportera det. Och ju mer vatten vi använder, desto mer kemikalier för rening.

Om varje hushåll istället betalade för just den mängd vatten det förbrukar skulle slöseriet minska. När jag och mina långduschande vänner inser att en tjugominutersdusch varje dag kostar ungefär 4 000 kronor om året skulle vi kanske tänka om, och energin skulle kunna användas till något bättre.

En individuell vattenräkning skulle sänka användningen av vatten med 60 liter om dagen, det visar ett experiment i Tyskland. Men vi behöver inte titta längre än till närmaste villaförort för att se samma sak. Egen räkning – mindre slöseri.

Det är inte bara de långa duscharna som drar badrummets goda rykte i smutsen. Också traditionell rakning är en stor bov i sammanhanget. När rakapparaten strejkar rycker jag på axlarna och plockar ogenerat fram hyvel och lödder. Kranen öppnas och varmvattnet flödar. När jag är klar har ungefär tio liter varmvatten runnit ner i avloppet, uppvärmt på energi som skulle kunna driva min rakapparat i ett helt år.

Det är dags att bostadsföreningarna runt om i Sverige tänker om. Sänk månadsavgifterna och låt oss betala för vårt eget vatten. Då skulle vi tvingas tänka en extra gång innan dimman hunnit lägga sig i badrummet.