2008-08-27

Skönt slippa vinterns kappkval

Gästkrönikör i Råd & Rön nr 7/2008: Anna-Lena Brundin, estradör.

Skönt att det är sommar så att man slipper reta sig på sin kappa. Jag äger två kappor, en brun och en grå, men båda är ärligt talat otjänliga som kappor, eftersom jag fryser i dem. Att det ska vara så svårt. Man vill vara snygg. Och varm. Samtidigt. En näst intill omöjlig ekvation.

Alltså, jag bara vägrar att gå runt i en fotsid dunkappa och se ut som en vandrande sovsäck! Suck. Jag borde kanske ha slagit till på den där kvalitetskappan i alla fall...

Det var i en butik som heter ”Black Collection”. Jag såg att de skyltade med REA och stegade in. Så praktiskt, tänkte jag när jag lät blicken svepa över deras tjusiga plagg. Allt var i svart. Det skulle bli lätt att välja.

Herre min skapare. Jag stod som förhäxad. Kappan var det mest eleganta jag hade skådat. Svart (såklart) men med rött, glänsande foder. Jag provade den. Ojojoj. Den satt som en smäck. Vilket snitt! Och varm verkade den vara dessutom.

Expediten stod bredvid och samtyckte. ”Den verkar ju vara som gjord för dig”, sa hon. ”Ursnyggt!” Jag snurrade några varv framför spegeln samtidigt som jag diskret sneglade på prislappen. Sjuttonhundrafemtio spänn. Hmm. Jag hade aldrig lagt så mycket pengar på en kappa förut, eftersom jag prioriterat andra saker. Kanske därför jag fryser så.

Tankarna snurrade. Jag är faktiskt en fullvuxen kvinna nu, resonerade jag. Varför inte unna mig något riktigt snyggt för en gångs skull? Och så bestämde jag mig.

Vilket den rutinerade expediten förstod. ”Du är lite naken om halsen”, log hon. ”Jag hämtar en scarf”. Den var i tunn chiffong och passade alldeles utmärkt till kappan. Men prislappen chockade mig. 2 300 spänn! För en scarf! Hur kunde en fjuttig scarf vara så mycket dyrare än en hel kappa?! Visst – kappan var på REA – men ändå! Det verkade ju inte klokt.

Men sen fattade jag hur det stod till när jag ännu en gång tittade på kappans prislapp. Jisses. Jag hade missat en nolla. Kappan kostade sjuttonTUSENfemtio spänn. Så pinsamt. Hur skulle jag nu backa mig ur det här? Inte kunde jag erkänna att jag hade varit så naiv att jag trott att en italiensk märkeskappa kostade sjuttonhundra. Även om den var på REA.

Jag lade på en bekymrad min samtidigt som jag motvilligt hängde tillbaka kappan. ”Jo, den är väldigt snygg, det är den verkligen.” ”Ja?” ” Men jag tror ändå att jag behöver något i färg”, ljög jag (vilket var väldigt taskigt att säga i en butik som heter Black Collection och bara har svart). Jag rodnade av skam.

Men då sa expediten något som hon inte borde ha sagt, något som fick mig att sluta skämmas. ”Du ska veta att det är en kvalitetskappa. Du kan ha den hela livet.”

Ha! Ärligt talat. Vem straffbetalar sjuttontusen spänn för att tvingas gå runt i samma kappa hela jävla livet? Man skulle ju bli en nörd på stan! ”Kolla”, skulle folk säga och peka finger. ”Där är hon i kappan!” Nä, minsann. Men som sagt: Det är skönt att det är sommar.