2008-05-28
Det räcker så bra med en sekatör
Gästkrönikör i Råd & Rön nr 5/2008: Gunnel Carlsson, trädgårdsjournalist.
Jag är pryltrött. Så in i Nordens trött på allt man "måste ha" för att göra sin trädgård till världens trevligaste och vackraste plats att vara på.
Reklamen svämmar över av prylar som kostar skjortan och varken gör din trädgård vackrare eller trevligare. Bara ger dig mer bekymmer över var du ska förvara alla saker. Ett nytt trädgårdsskjul kanske? Eller förresten, skjul heter det inte längre. Trädgårdsbod låter väl trevligare.
Ju populärare någonting blir desto mer prylar behövs – verkar det som. I alla fall ser marknadskrafterna till att vi fort får reda på vad som är oumbärligt i trädgården. Och är man nybörjare tror man kanske att det är nödvändigt med motorsåg, trimmer, elektrisk häcksax och dyr varmkompost även på den minsta radhustomt.
Skräckexemplet är när jag under min tid som trädgårdsjournalist på SVT fick ett gigantiskt paket med en fantastisk plastarm med sladd i toppen – med den skulle allt ogräs ångas bort från den stenlagda gången. Jag lovar, det tog längre tid att få ut den ur förpackningen, avplastad, monterad och instoppad i eluttaget än vad det gjorde att ta en gammal kniv och gå ut och rensa gången för hand.
Dessutom kommer bortångat ogräs tillbaka snabbt, men det gör inte det ogräs du tagit bort för hand med alla rötter uppdragna.
En annan umbärlig pryl var den lilla plastbiten med fjädrande knopp som skulle placeras vid rabattens hörn och aktiveras när vattenslangen skulle dras ut på gräsmattan. Allt för att skydda blommorna. Det första som hände var att fjädern gick av. En vanlig, grov pinne fungerade bättre.
Dammar är populärt, alltså finns det mängder av dammprylar att botanisera (!) bland. Trädgårdsmöbler måste man förstås ha – men hur många sorter kan det finnas? Och parasoller. Hjälp – var ska jag börja!
När vi flyttade till vår trädgård ägde vi inte ens en häcksax. Inte så konstigt eftersom huset vi bodde i tidigare inte hade någon häck. Men i vårt nya hus låg en gammal häcksax som jag klippte vår ligusterhäck med.
Varje gång kom någon vänlig granne och erbjöd oss att låna deras elektriska häcksax. Det går förstås fortare att klippa med en sådan. Och jämnare blir det, det måste till och med jag erkänna.
Gräsklippare har vi förstås. En elektrisk som maken kör. Själv kan jag inte komma överens med sladden så jag håller mig till den gamla manuella. Ingen av dem är helt tystgående men de för i alla fall mindre liv och släpper definitivt
ut mindre avgaser än bensindrivna eländen.
Gammaldags och konservativ är jag när det gäller trädgården. Och varför inte? Det räcker ju så väl med en bra sekatör, en spade av god kvalitet, en grep och en liten planteringsspade. Det är faktiskt det enda som behövs för att hålla trädgården i skick.
Plus intresse för växter och stort tålamod förstås. Men det kan inte köpas för pengar!