2008-04-24
Tag en, betala för två
Gästkrönikör i Råd & Rön nr 4/2008: Ewa Thibaud, frilansjournalist.
Det var sommar och vackert när jag klev in i Rättviks turistbyrå. Kvinnan log.
– Du har tur. På Greens Hotel har de ett specialerbjudande. Sex hundra för två.
– Hur mycket kostar det för en?
En blick i datorn.
– Femhundranittiofem.
Funderar fortfarande på varför Greens drog av den där femkronan. En halvmeter toapapper, tvätt av en handduk, borttagande av extra tumavtryck
på nattduksbordet?
Hittade ett annat rum. Frågade inte vad en dubbelvariant hade kostat. Rummet var ganska bra, utsikt mot ett träd. Klart det är dyrt att vara singel. Det är ingen nyhet.
Nyligen var jag på charterresa. En ganska dyr sådan. Tio tusen. För kamraterna, själv betalade jag tretton. Det är väl okej, jag är van, fast kompisarna hade en hel liten villa med egen swimmingpool medan jag hade ett mörkt rum med utsikt mot en parkeringsplats. Mitt rum var helt okej. Jag klagar inte. Har varit med om att bli undanskuffad i en skrubb med en fläkttrumma tio centimeter utanför fönstret.
Klart att det är dyrt att vara singel. När SCB tittar på folks levnadskostnader räknas ett par som en och en halv person.Var och en är tre fjärdedels person alltså. Det är alltså en fjärdedel dyrare att vara singel.
Det är så det är. Vi singlar är så nöjda ändå, vi begär inte singelrabatt eller löneförhöjning för att klara av singellivet. Vi anpassar oss, gör lite mindre saker. Det handlar om solidaritet med det uppväxande släktet, barnfamiljerna måste gå först och så vidare. Klart att vi betalar lite extra för privilegiet att vara ensamma och barnlösa.
Men när vi är på semester, borde det inte då räcka att vi betalade för oss själva? Och om vi betalar mer, borde vi då åtminstone inte få samma standard och slippa utsikten mot en fläkttrumma medan paren har havsutsikt?
Förresten är inte alla par småbarnsföräldrar. Varför ska de ändå dra nytta av min solidaritet med det uppväxande släktet? Visst förstår jag hotellens argument. ”Vi har bara dubbelrum”. Och? Den som bygger hotell med enbart dubbelrum har noll koll på den demografiska situationen i landet. Och om de envisas med att bygga hotell med enbart dubbelrum borde de väl räkna med att dessa ibland får bli singelrum.
Det är inte enbart hotellägare som ser livet i parperspektiv. Jag skulle dela ett semesterhus med några vänner.
– Vi delar väl upp det per familj. Visst. Ett rum, en familj. Eftersom jag var ensam fick jag rummet i källaren, utan fönster, men jag behövde ju inte så mycket. Matkostnaden var även den "per familj" vilket en av de större familjerna gynnades ganska rejält av. Men vad gör man inte för att vara solidarisk?
Jag har en ganska bra affärsidé för hotellägare och andra som vill tjäna pengar på oss singlar. Den går i korthet ut på följande: tag en, betala för en.
Vi skulle strömma dit som till paradiset. Tänk att någon gång bara behöva betala för sig själv. Vilken lyx!