2008-02-28

Dags för en köpstrejk?!

Gästkrönikör i Råd & Rön nr 2/2008: Per Jernberg, frilansjournalist.

Varför är vi konsumenter så förbannat snälla och vänliga att vi över huvud taget köper något?

Med tanke på hur den köpmiljö ser ut som erbjuds oss där ute på marknaden vore det väl inte fel med en ordentlig köpbojkott som protest.

Försök handla en mobiltelefon i ett genomsnittligt butiksgetto utanför en vanlig mellansvensk stad, så förstår ni vad jag menar.

Förutsättningarna borde egentligen vara optimala när de stora elektronikkedjorna ligger på rad. Här måste väl jag, en medelmåttigt insatt konsument som blivit lite skumögd och därför fått svårt att se siffror och bokstäver på min gamla telefon, kunna få hjälp att skaffa en ny.

Mitt krav är att displayens tecken ska vara stora och tydliga samt att köpet inte ska vara bundet till något visst abonnemang, eftersom det är angeläget att behålla det gamla inkörda telefonnumret.

Först in på Elgiganten. Telefoner på rad längs väggen. Och ja, där verkar det finnas en till ett bra pris. Utan abonnemang, står det också.

Men hur stort visas tecknen på displayen, går det att får se?
– Nej, svarar försäljaren.Vi har ingen möjlighet att koppla upp telefonerna här i butiken.

Snacka om att behöva köpa grisen i säcken.

Men vänligt nog visar en annan kund, på sin privata telefon, att displayen på just det märket skulle passa alldeles utmärkt. Och eftersom försäljaren intygar att märkets alla modeller har likadan display ber jag att få köpa telefonen.

Som alltså ska gå att använda med mitt nuvarande abonnemang?
– Nej, svarar försäljaren igen. Till det priset är den bunden till Telias kontantkort.

Visst, det är inget abonnemang. Men jag gissar att den vanlige kunden ändå känner sig förd bakom ljuset.

Sedan till Siba. Där finns också en telefon av det rätta märket till ett bra pris. Lång kö hos den enda försäljaren, men en skylt bredvid visningsexet verkar tala om vad som gäller.

På med glasögonen. Men inte ens med hjälp av dem går det att läsa den mycket finstilta informationen. Abonnemangsfri går det visserligen att se att det står. Men det har man ju fått veta vad det betyder. Ingen idé att slösa mer tid här.

Nästa stopp Expert. 999 kronor utan abonnemang visar skylten. Vis av erfarenheten blir min fråga: det betyder väl att telefonen ändå är låst
till ett kontantkort?
– Just det, upplyser mannen bakom disken. Utan bindning blir priset mycket högre.

Tänk vad mycket tid jag skulle spara, och hur mycket bättre humör jag skulle vara på, om de upplysningar som finns om varorna på ett enkelt sätt talar om vad som egentligen gäller.

Till sist tillbaka till Siba. De lockade ju trots allt med det lägsta priset.

Upp med visningstelefonen ur hållaren och fram till försäljaren med en fråga: 799 kronor och abonnemangsfri betyder väl också hos er att den ändå är låst till en viss operatör?
–  Nej då. Den går att använda med ditt gamla abonnemang…
Så bra. Då skulle jag vilja köpa en.
– … men vi har ingen.

Morsning och good bye.

Det sägs att marginalerna i elektronikhandeln är små och att företagen knappast tjänar några pengar. Så kan det gott fortsätta att vara, tills handlarna lärt sig att det är först när kunderna inte känner sig lurade när de besöker deras butiker som de är förtjänta av att vi handlar hos dem.